|
may · contain · language
- also possibly other things
 |
|
Mellan huvudvärkarna
Det är vinter, riktig vinter med snö som vi inte är bortskämda med i Göteborg. Jag går genom Trädgårdsföreningen...
(...fast det gör jag ju inte. Det där är redan slut. Jag sitter på en spårvagn och stör mig på ljuden och är törstig och har en aning huvudvärk och ljuger för er även om det bara är genom att använda fel tempus och går in under begreppet poetisk frihet och det är lite det som det här handlar om...)
Luften är frisk och man vill säga att det luktar gott fast det kanske mest luktar inget. Rent. Det är inte särskilt kallt, i a f inte för mig i långkalsonger och skidjacka. Solen skiner. Jag formulerar frasen 'världen är grafisk' och känner mig rätt nöjd med mig själv även om jag inser att det låter pretentiöst. Jag försöker få in frasen i en sång men det går mindre bra så jag arbetar på den här texten i stället. Jag har en Lars Winnerbäck-sång på hjärnan men annars är allt så stilla det kan vara i stan under någorlunda normala förhållanden. Ett brett flin pryder mitt ansikte. Kanske ser jag helt imbecill ut, kanske bara ungefär så glad som jag faktiskt är.
Jag går och tänker på varför det inte alltid kan vara så här. Tyvärr verkar det som att det inte är alltför svårt att inse. Jag har försummad städning att ta itu med. Jag har en skoluppgift som är försenad och en annan som riskerar att bli det om jag inte snart sätter fart. Jag har en allmänt sett alldeles för komplicerad livssituation. (Komplicerad är här något av en eufemism men också en nödvändig förkortning.) Jag har inte möjlighet att bara strunta i allt utan att handla på ett sätt jag anser moraliskt förkastligt. Jag har ett Ansvar. Det finns människor och teorier som säger att detta ansvar är något illusoriskt och denna moral något jag blivit pålurad, men jag har alltför svårt att tro dom också när jag vill.
Men jag har sett en skithäftig träfisk-eller-var-det-en-orm?-klätterställning idag, och den gjorde sig löjligt bra mot snön, och jag har fått ett nytt favoritcitat. Av Elin Wägner. Det finns på en sån där fyrkantig kylskåpsmagnet man kan köpa på biblioteket:
"Man kan hinna mycket mellan tårarna." |
|
|
En clown som aldrig lärt sig att jonglera och som glömt sin röda näsa på station, En gycklare som inte ens kan rimma är jag. Tjohej! * Men det lät väl inte alltid just så illa
som den behandling Edra öron nyss har rönt.
Ja, nog råkade min tår nån gång att trilla
just på den lutsträng som för tillfället kved skönt. |
|
|
Jfr (i första hand) dikt i hast, "Ode to Whoever Hears It" paa swensko.
Eftersom tiden till annat är begränsad får det bli en sån här igen. Min ursäkt till er som sett den här lilla novellen förut:
Drömmar i gröntHon stirrade intensivt på duken. Hon upplevde en intensiv konstnärlig extas. Detta innebar givetvis att hon såg extremt komisk ut. Näsborrarna och vänsterhanden, som höll ett hårt grepp om penseln, fladdrade i takt. Ögonen spärrades upp, slappnade av, spärrades upp, och slappnade av. Så förde hon penseln mot duken. Ryckningarna i vänsterhanden hade nu avtagit. De skulle försvinna helt i det ögonblick penseln snuddade vid duken. Och det var... nu! Konstnären stelnade, liksom hennes pensel. Ögonblicket liknade en kyss mellan duken, ännu vit och mottaglig, och penseln, som för några sekunder hade konstnärens hela själ inbäddad i sitt skaft. Det var en kyss som lovade något stort, och konstnärens själ sträckte ut sin tunga genom penselns borst och gav duken en första aning av grönt. Så började hon föra penseln över duken. Antimetodiskt och impulsivt skapade hon oregelbundna, levande mönster i grönt. Hon använde en enda nyans, men hon varierade sin målningsteknik och lät duken bli en provkarta över hundratals olika penseldrag och mönster. Ibland höll hon tillbaka penseln så att det bara var det extremt tunna, halvgenomskinliga lagret av färg den lämnade efter sig som bevisade att den faktiskt rörde vid duken. Ibland målade hon flera tjocka färglager ovanpå varandra. Ibland förstörde hon penseln (vid ett tillfälle tvingades hon ta en ny) genom att trycka in penseln i duken så att skaftet skrapade upp vita brytningar i det gröna. Duken växte gradvis till en djungel. När nästan hela duken var täckt med vild, underbar grönska, tog hon en ren pensel i sin fria hand. Utan att för ett ögonblick sluta måla doppade hon den i en annan grön färg. Det var en ljusare nyans, med en tydlig anstrykning av gult. Snabbt målade hon fyra horisontella streck, jämnt fördelade över duken. De såg ut som ett ofullbordat kinesiskt tecken. Vid det här laget var också bakgrunden färdig. Hon satte sig ner och betraktade vad hon åstadkommit. De stilfulla, regelbundna linjerna kontrasterade underbart mot kaoset de vilade i och tavlan var nu vacker att se på, men den var inte färdig. Hon tog en ren pensel en gång till. Denna doppade hon i himmelsblått och drog ett enda långt penseldrag, från den övre kanten av duken till den nedre, som ett sorgset vattenfall rinnande utanpå tavlan. Inte helt nöjd la hon in små stråk av vitt och mörkblått. Perfekt. Konstverket var fullbordat. Hon glufsade snabbt i sig bananen som hade kastats åt henne som belöning. När hon kliade sig på ryggen med en pensel la hon märke till gapskratten. “Den store konstnären tar igen sig efter det krävande kreativa arbetet”, sa en röst. Hahaha. Chimpanser, möjligen med några få undantag, förstår varken engelska eller ironi. De lär inte heller förstå grymhet. Det går att lära dem förstå fångenskap, liksom ensamhet. Konstnären somnade och drömde om djungeln. |
|
|
Jfr placeholder, dikt i hast. Ode till lyssnarenJag älskar Dig Just Dig och mången annan Just som Du, Oh underbart unika, utbytbara universum. |
|
|
Jo, som jag började berätta om på engelska i förra veckan här så finns ju snart inte Geocities mer och jag har börjat kopiera hem min lilla webbsajt en liten bit i taget så att den inte ska försvinna alldeles. Samtidigt passar jag på att lägga upp lite godbitar här. Detta är allt som visas på sidan "natvettigt.html": Ge dig nu Martin, gör nåt vettigt. Fast det är en mer eller mindre riktig html-sida, så behind the scenes finns denna fantastiska kod: |
|
|
Det är på det viset att jag har en halvtimme att göra veckans inlägg, eftersom, ja, sedan är det nästa vecka. Det är också på det viset att det även av andra skäl är bra om det här kan gå lite snabbt. Det är slutligen på ett tredje vis, nämligen: Jag har ganska systematiskt hystat upp allt engelskspråkigt gammalt skåpmatsmaterial jag har på lager på bloggen men lämnat det svenska relativt orört, troligen eftersom bloggen startades som renodlat engelskspråkig. Alltså: Självporträtt i ferlinpastischEn clown som aldrig lärt sig att jonglera och som glömt sin röda näsa på station, En gycklare som inte ens kan rimma är jag. Tjohej! * Men det lät väl inte alltid just så illa som den behandling Edra öron nyss har rönt. Ja, nog råkade min tår nån gång att trilla just på den lutsträng som för tillfället kved skönt. |
|
|
"Martin och tiden" är i afton inställt på grund av tidsbrist... I stället ett par snabba länkar: Jag har nyss upptäckt språkbloggen Språkbloggen, skapad av en viss Andreas Widoff. Tyvärr är senaste inlägget mer än ett år gammalt, men även om det inte blir mer tycks han ha hunnit skriva en hel del intressant. Jag har visserligen bara hunnit läsa lite grann ännu, men det jag såg såg bra ut . När jag hinner ska jag absolut läsa mer. Andreas verkar vara en duktig person som torde gå långt och så vidare... Nu skriver han tydligen masteruppsats om wikier och gjorde en presentation på Forum för textforskning i somras (som jag missade - hela forumet alltså) där han tycks ha rett ut begreppen bra mycket bättre än jag lyckats med så här långt. Och förbannat snygg är Språkbloggen-sidan också, och där finns också länkar till ett antal andra språkbloggar och andra sajter med språkanknytning. Bland bloggarna finns Lingvistbloggen, knuten till Institutionen för lingvistik på Stockholms universitet, mycket trevlig att följa om man är lagd åt det (språkliga) hållet, till skillnad från Språkbloggen i högsta grad aktiv och den andra av de två bloggar jag täkte länka till. Här är ett roligt inlägg att börja med.
Current Location: |
Gent |
Current Mood: |
 stressed | |
|
|
Jo, tiden går. Det har till exempel hunnit gå en månad sedan BoAnders på Sockerdricka (apropå det här inlägget) tipsade mig om titelns citat - som det är - av skidskytten Mats "Nisse" Nilsson, tydligen odödliggjort genom detta blogginlägg av "Herr Nilssons" lagkamrat Björn Ferry. Från januari detta år. Kan ju sägas vara halvnyss - allt är relativt - men sedan dess har jag i alla fall hunnit flytta till Belgien och bo här ett halvår, och gjort både det ena och det andra. Och Nilsson och Ferry har hunnit vara indragna i hotdrama med dopade ryssar (om jag verkar raljerande här är det inte meningen, det hela verkar rätt obehagligt). Så ett halvår är väl någon tid ändå... annars är det svårt att hinna saker. Så vi har här någon slags bevis på att tiden går (men aldrig kommer till dörren?). "Bobo", som kommenterat Ferrys inlägg, invänder dock, med den österländska visdomen i ryggen: "Tiden går inte,tid kommer.Gammalt kinesiskt ordspråk" Men, fast en tvivlare i det mesta tycker jag nog att jag kan ställa mig bakom det där påståendet. Tiden går. Hela tiden. (Och om universums historia har en bestämd slutpunkt är det ju sant på ytterligare ett sätt - en dag har _hela_ tiden gått. Fast då finns det förstås knappast några planeter längre, och alltså i vår mening inte längre några dagar.) Så går det också tid medan man skriver ett blogginlägg. För att inte tala om medan man fixar med att för hand kopiera det till en tre-fyra olika webbplatser där man i flera fall måste fixa och greja för att få med länkar, kanske länka till originalvisningsstället för att man hade med nån bild som man inte kan visa på en del av ställena, sammanfatta inlägget på två ytterligare (mikrobloggaktiga) webbplatser... allt på en dator som egentligen är rätt kass, och med en internetuppkoppling som bara är ok. Jag vet inte hur länge jag redan har suttit med det här, men det är nästan säkert mer än 12 minuter. Ja, det kanske inte är så mycket. Mindre än ett halvår, mer än... ja, låt oss säga en attosekund. Nu är vi förresten uppe på mer än dubbla tiden, som en följd av det här  ( xkcd-teckning av Randall Munroe, som jag tror är fri att använda så här) (Sidor jag snubblade förbi, även om jag inte läste så mycket på alla: http://en.wikipedia.org/wiki/Time, http://en.wikipedia.org/wiki/Tick_(disambiguation), http://en.wikipedia.org/wiki/Tick, http://en.wikipedia.org/wiki/System_time, http://en.wikipedia.org/wiki/Time_in_physics, http://www.weburbia.com/pg/discrete.htm "Is Space-Time Discrete?", google search for: time continuous discrete, http://en.wikipedia.org/wiki/Discrete_time. Nu har det varit väldigt mycket engelskspråkiga länkar. Här är svenska Wikipedias artikel om Tid.) Inga tre timmar den här gången alltså, men det var nog mest för att jag ville komma framåt med blogginlägget. Men bloggandet har hittills tagit trettifem minuter, minst, och jag har bara börjat... För det finns så mycket att säga om tiden! Inte så mycket nytt och originellt kanske, men sådant kan man ju inte låta sig stoppas av. Inte heller av hänsyn till att läsaren kan ha begränsat med tid. Jag får helt enkelt utgå från att alla tar sig den tid de behöver för att ta till sig mina superviktiga budskap... Eller? Jag funderar smått på om jag ska avsluta - även av hänsyn till min egen begränsade tid - men tycker väl att jag ska säga något mer. Jag har gjort anteckningar, nämligen! Och skulle kunna skriva låångt om det här. Och har faktiskt, hur småflummigt och ostrukturerat det här än kanske kan ha blivit hittills, någon slags tanke om vad jag skulle vilja täcka in. Hmm... (nu har det gått en timme "plus växel" sedan jag började)... jag tvekar vidare, i realtid, och ni får följa mig - visst är det spännande! hoppas jag... fast nu har jag kommit till någon slags beslut. Jag vill inte låta mig nöja med vad jag hunnit skriva här om tiden, men precis som med Istanbulhärket, sångerna och "stadsbibblodikterna" Priset på bananer, ..., (BEHOVET ATT FÖRLÅTA) , ? och Deklamation - hm, jag har allt hunnit med en del på den här bloggen också - torde det här bli på alla sätt mer hanterligt som en serie av inlägg. Efter drygt en timme och 20 minuter (plus 7 minuter för att kolla att länkarna blivit rätt) avslutas alltså härmed vad som nu officiellt är "Martin och tiden - del 1"! Vi ses!
Current Location: |
Gent |
Current Mood: |
 contemplative |
Current Music: |
Din gata 100,6 | |
|
|
Det är fredagen den 24 juli, jag sitter på en buss och sedan på en spårvagn i Göteborg och när jag nu tänkt ut denna fantastiska formulering så får jag ju innan jag avslutar meningen skriva att det ska vara också den 24e juli en gång varje år. Och så tänker jag lite fram och tillbaka kring den där formuleringen och kommer fram till att det ju ändå är en tanke man kan göra något av. Alla datumen (366, grovt sett), återkommande med förhållandevis jämna mellanrum. Deras återkommande, deras subtilt varierande smak. Vad vi egentligen tänker när vi hör den 24 juli, den 13 mars, den 4 oktober. Om man kan hävda att det, rent allmänt sett, finns någon väsentlig skillnad mellan den 16 februari och den 17:e. Ingen stor tanke förstås, men alltid något att filura på under en lokaltrafiksresa eller en väntan utanför ett badhus på en flickvän. En annan sak jag tänkte på var den oerhörda mängden kontext, möjliga associationer, nödvändiga förutsättningar för varje liten sak omkring oss, djupet hos den värld som är verklig... men det får jag skriva mer om en annan gång. Nu ska jag simma! |
|
|
GrådiktDet är fantastiskt vad mycket som är grått. Lyktstolparna är gråa. Himlen är grå. Jag har mycket svårt att se några färger på himlen. (Om nu inte grått är en färg, då.) Skymningen (tidig) är grå. Husen (förorts-) är gråa. Sanningsvärdet för påståendet att jag själv är grå ligger någonstans emellan sant och falskt (i en så kallad gråzon). Ta mig fanken om inte själva färgerna är gråa! Det är också en slags grå magi.
Current Mood: |
stressed | |
|
|
Här ser vi fördelen med att kunna använda svenska- i sammansättningar, Svensknytt låter alldeles för mycket som en Sverigedemokratisk publikation. Och det vill man ju inte, särskilt inte efter att de har gjort bort sig så här illa. Radio ja (jo, alltså, länken ovan var till Sveriges radios hemsida), det var i senaste Vetenskapsradion Språket jag hörde det: Nu kan alla som har en dator med internet kolla om akademin har bestämt sig för att godta svenskalärare... Senaste upplagan av Svenska akademiens ordlista finns nu online här. Annat som händer är att det har varit högskoleprov och detta finns publicerat på gp.se - hågade kan göra (eller bara titta på) ord- och läs-delarna... samt dtk (diagram-tabeller-kartor) och nog (...matte), men varför skulle man vilja det, det är ju inte språk!? Provet i engelsk läsförståelse kan inte publiceras av upphovsrättsliga skäl. Jag för min del kan i någon begränsad mening sägas ha kommit igång med Wikipedia-forskandet. Jag ska på diskursworkshop i Lund i maj och göra en liten presentation med utgångspunkt i min gamla analys av svenska WP:s artikel om Göteborgskravallerna, är det tänkt, och idag svängde jag ihop något slags sammandragsutkast som jag ska skicka in och se hur imponerade de blir... men mer ska det hur som helst bli under de närmaste dagarna. Imorgon har jag prov i det där språket jag läser på nybörjarnivå, så nu ska jag sova snart.
Current Mood: |
 cold | |
|
|
(från myspace, eftersom det vid det här laget nästan börjar bli lite kul med parentesanhopningen... men nu är jag i a f på livejournal till sist!)(från helgon, eftersom livejournal inte behagade fungera nu så är det inte publicerat där än och hade det fungerat hade det blivit ett annat inlägg. jag är ever_wonder på helgon förresten, om någon skulle undra) (eller ja, tekniskt sett är det från sockerdricka.nu, utom den här parentesen. första parentesen originalskrevs för sockerdricka. efter den här parentesen kommer originalinlägget från helgon. jag tycker att avsaknad av versalisering kan vara ett bra stilmedel ibland; för övrigt är jag trött. jag är Martin Hellberg Olsson på sockerdricka.) Jag gjorde tydligen inget som var värt att odödliggöra i ett statusmeddelande före onsdag, men läste en del (”Svensk i Bryssel - ett europeiskt äventyr” av Gundel Wetter, t ex). 10 februari 14:07 Martin jobbar jobbar jooobbar. 13 februari 21:45 Martin is mycket som händish len. Idag Martin försöker få koll på detta med valens. 22:52 - Kommentera Martin skypar. 19:51 Martin diggar Bernt Staf och Jonas Hassen Khemiri. 11:18 Martin är trött, vill vara effektiv, har lägenhet. 10:36 edit: 23:58 Martin och in just before tolvslaget: Martin bloggar! |
|
|
Jag lyfter kaffemuggen och läppjar lite medan jag försöker tolka det kapten Knizia just sagt. Rätt snart inser jag att det inte går. I grund och botten har jag inte förstått ett ord. Det vill säga – det är ett specifikt ord jag inte begriper, och då kan jag inte heller förstå helheten. - Vad sjutton är Dogma för något? Frågar jag alltså. Knizia, lite överraskat, kanske ursäktande: -Åh, hm, det trodde jag du visste. Dogma är... en planet, med en rätt speciell historia de sista 400 standardåren sisådär... Knizia tar ett bett på sitt wienerbröd. - ...och sen är det ju då det här som pågår där också. Har pågått i 400 år. Sisådär... heh. Det här spelet... Vi äter vår frukost, och Knizia börjar komma igång med sin berättelse. Hon är ju gammal historielärare, har jag förstått, och trivs med rollen som folkupplysare. Jag får hålla med om att det är en rätt underlig historia, även om jag nog hört värre. - Planeten Dogma fick sitt namn när den på 1300-talet var en del av den Akteniska Kyrkostaten. När aktenierna gjorde anspråk på den då helt obefolkade planeten befann den sig i ett övergångsskede. Den var ännu obeboelig på grund av giftiga ångor och sotpartiklar i atmosfären som dröjde kvar efter en period av omfattande vulkanisk aktivitet, men beräkningar visade att det inte skulle dröja mer än 2000 år innan naturliga processer neutraliserat dessa i tillräckligt hög grad för att planeten skulle kunna göras beboelig med dåtidens teknik. Men som vi vet... ...säger alltså Knizia... - ...skulle inte Kyrkostaten bestå i två tusen år, och Dogma stod fortfarande öde vid tiden för deras stora kollaps. I kaoset som följde... Jag tappar faktiskt tråden lite grann här, tänker plötsligt mer på mönstren sylten bildar i min fil än på vad Knizias mummel där i bakgrunden egentligen handlar om. Det är ju rätt intressant, men Knizia verkar inte riktigt komma fram till någon poäng, och jag är rätt trött... Men så vaknar jag till – det här låter ändå som något som är värt att lyssna på: - I alla fall, på den tiden var ju priserna sådana att man kunde köpa sig en planet i Vahlbrugbältet om man slog sig ihop några miljoner människor. Och de här... rollspelarna... då, de fick ju rätt bra villkor. Ett par av de ledande i gruppen hörde ju till de stora abentariumfamiljerna, det skadade inte förstås... Och sedan råkar jag veta att en inte helt obetydlig del av summan det handlade om kom från ett kulturbidrag, det var väl nån på Nya kulturformer som tyckte att projektet var intressant, inte minst då det här med skalan, det var ju det som var det nya egentligen. Det handlade alltså om levande rollspel, det fanns ju – om vi nöjer oss med den form som det här de har hållit på med på Dogma faktiskt är en direkt fortsättning på, lite liknande grejer kan man hitta ännu längre tillbaka – redan på Jorden på deras 1900-tal. Man åker ut nånstans, tar på sig lite konstiga kläder och varsin roll och, ja, leker nån slags historia... Spelar sina roller, ser vad som händer... ungefär så har jag förstått det. Det har ju inte slagit sig in som någon av de stora konstformerna, som zvölmlkviszny, men har ändå funnits lite i bakgrunden, som måleri kanske... du känner till måleri, ja, nä, det hör inte hit... Men i alla fall, de där grejerna håller ju ofta på i några dagar, kanske en vecka till och med... Då för fyrahundra år sedan hade man börjat pröva med att dra ut på det lite längre. Ett par månader, ett år, någon hade väl kört nån variant på uppemot tre eller fyra år... helt fiktivt förstår du, en rollek fast med vuxna och... ja, det är rätt fascinerande, rätt häftigt bara detta, men ändå sitter jag ju här och undrar om de kunde vara riktigt kloka. Och så då med Dogma, som du väl börjar ana, ville man dra det ännu längre. Och det har man alltså gjort. Jag har inte så bra koll på själva det – inomfiktiva – man byggde nog vidare på någon gammal historia om att Dogma var en hemvist för Djävulen, en del typer i kyrkostaten var lite inne på det där... med svavelångorna och så då, inte för att det råder någon större brist på sådana planeter... Jag slängde en blick ändå på något gammalt informationsblad från den tiden, när man ville samla deltagare... ”uppgörelse med förlorad tro, falska gudar” vad det var för något... Massa bilder på jävlar, och så diverse jordiska medeltidsgrejer, riddare och troll och... ja, hela den grejen. Och sedan har de lekt sin lek där, och barnen har fortsatt, det känns ju hur konstigt som helst att tänka på men tydligen har det funkat på något sätt. Etnologerna har varit där. Det här med barnen, de ljuger alltså inte för dem utan visar på båda världarna parallellt och det där finns på något sätt även i de vuxnas kultur, otroligt speciellt... Här lyckades jag samla mig till att lämna ett bidrag till konversationen. - ...men nu har det gått fel, får man förmoda. Eftersom vi tydligen ska dit. - Du drar förhastade slutsatser, min käre Watson. (Det är förvånande hur många som tagit del av de där gamla berättelserna och ska få till små skämt om mitt namn.) Nej, det är koloploxerna som har hittat dit. Vi ska åka och utkämpa vårt gamla vanliga tråkiga krig, men en lite speciell detalj finns det onekligen. Vad jag förstår har du ännu inte sett ändringarna som Weddrik och gänget har gjort på skeppen. Grejen är att de där dogmanerna tar rätt hårt på att inte få sin berättelse störd, så vi fick snickra ihop ett ganska speciellt avtal... Så står vi där, i det hemtrevliga orange ljusskenet från solen här. Och där står en oändlig rad av drakar, glittrande i guld och grönt. Mörkare gröna taggar på ryggarna. De svänger på huvuden och svansar, det är rena holofilmseffekter och inte dåligt heller. De fnyser och frustar, det ryker ur deras näsborrar vilket mycket väl kan vara mest en lösning av ett praktiskt problem. En av dem... det är nästan som att den skrattar! Vi står där och stirrar. Vad säger man egentligen? Och ändå: Snart sitter vi i de där maskinerna, som det ändå är, och krigar. Dör och dödar. Det blir väl ungefär lika roligt som vanligt.
Current Location: |
på jobbet |
Current Mood: |
 tired | |
|
|
Jag har länge haft en känsla av att vilja säga
utan att nånsin riktigt veta vad
så här står jag
och efteråt kanske en applåd
någon vänlig kommentar
och så klarar jag mig någon vecka till
i alla fall
detta med att säga
en konstig känsla av
nånting ni borde höra
nånting som borde ut
stannar
och så säger man nånting
om jordens fortsatta snurrning
eller
behovet att förlåta
eller
frågetecken
eller
priset på bananer
och så ler då, lite lagom ursäktande
och, faktiskt
världen är förändrad
men
ingenting är sagt
************** Oh yes, English next week, alternating Languages and all that. |
|
|
Well, Swedish this week, English next. I alternate. Most of you will know this by now but I guess not everyone. Detta inlägg skulle innehålla en dikt på svenska men jag har inte riktigt lyckats få till formateringen på livejournal, så jag länkar till min geocitiessida i stället: Dikten!
Current Location: |
various |
Current Mood: |
wonderful | |
|
|
...och jorden snurrar vidare
som jordar pläga
ett tag till.
Ett rätt bra tag.
Det är inte så dåligt.
|
|
|
Still alternating between Swedish and English. If you know English but not Swedish, please return next week. And if you're a US citizen, go vote (and please don't vote McCain). Så. Här kommer en av fyra nya dikter jag skrev till uppläsningen på Stadsbiblioteket. Jag tjuvhåller på de andra så jag inte behöver tänka så mycket vid några senare bloggtillfällen. Man får inte vara dum. (En av dikterna kräver dessutom lite extra formateringsarbete som jag inte tror jag har tid med för tillfället.) Priset på bananer Kanske finns det ett pris för att alltför mycket ägna sig åt politik och slagord men nog har det ock ett pris att alltför mycket undvika så låt oss tala några ögonblick om priser och bananer. (Och ni som redan hör till kören får ursäkta om ni hört predikan förr.) Priset på bananer är alltför högt för de som tvingas betala. Vi skämtar om goda och onda bananer, men där finns ett allvar Frånvaron av de goda märkena är ett DÖDSMÄRKE. Bananerna är ett exempel och problemet så mycket större men låt oss ändå bli snäppet mer konkreta: Forty-one of the children began working between the ages of eight and thirteen, most starting at ages ten or eleven. Their average workday lasted twelve hours, and fewer than 40 percent of the children were still in school by the time they turned fourteen. In the course of their work, they were exposed to pesticides, used sharp knives and machetes, hauled heavy loads of bananas, drank unsanitary water, and some were sexually harassed. Så kära. Köp inte onda bananer, är ni snälla. ***slut på dikten*** Det är Human Rights Watch som citeras på engelska och det handlar om förhållanden på plantager i Ecuador. Citatet återfinns bland annat här.
Current Mood: |
cold | |
|
|
Still alternating between Swedish and English. If you know English but not Swedish, please return next week. (Unless you're in Gothenburg this Thursday - then get someone who knows Swedish to read the post to you. Go!) Detta inlägg har fyra stycken. Det första är det pliktskyldiga lilla meddelandet på engelska ovan, och det andra är det här. Nästa kan du hoppa över om du vill, det är bara lite babbel om hur mycket jag har att göra. Det är på slutet det viktiga kommer. Oj. Jag översvämmas av saker att göra... Jobbet, som jag inte kommer undan (men idag är jag ledig, tack och lov). Riven: The Sequel to Myst kom i posten igår. Jag har ägnat en del tid åt att spela, men som saker ser ut nu vete tusan när jag kan ta mig tid att fortsätta... strikta gränser för hur länge jag får spela måste i alla fall gälla varje gång. Två jobb som jag, utan att veta exakt vilka mina chanser är, ändå gärna vill prova att söka har sista ansökningsdag nu på torsdag respektive på onsdag i nästa vecka. Att det var så snart utan att redan vara för sent fick jag veta för kanske en halvtimme sedan. Artikelskrivandet har legat på sparlåga alldeles för länge. Men det är klart, läst har jag ju gjort i alla fall... Plötsligt får jag veta att den här konferensen som verkligen är intressant utifrån Wikipediaforskningsutgångspunkt äger rum nu i helgen här i Göteborg, så utan att alls ha planerat för det är det den jag får ägna de lediga timmarna på fredag och hela lördag-söndag åt - om jag bara bestämmer mig för att jag har råd med anmälningsavgiften. Längre fram ska jag åka på en annan konferens, som tack och lov är gratis bortsett från resekostnaderna. För att kunna vara ledig då tar jag ett extra arbetspass nu på måndag, så det blir 8-20 den dagen (och, just det, jag missar den veckans Högre seminarium på Institutionen för svenska språket, som jag annars hade lagt timmarna 15-17 på). "Innan oktober blir november" vill jag gärna skicka Per Arne en "dogmanovell" till Ordbrukarnas antologi 2008, men vi får se hur det blir med det... Ordbrukarna har även ett filmprojekt på gång. Vänner vill plocka svamp, spela spel, ha mig som gäst på releasefester... Föräldrar vill shoppa, äta middag. Hemmet ser inte riktigt ut som det borde. En tråkig sak har hänt som jag gärna berättar privat men väljer att tillsvidare hålla utanför bloggen, och kräver viss tid och känslomässig energi. Det är fortfarande meningen att bokprojektet skall dras igång så snabbt som möjligt och jag hade egentligen tänkt försöka idag, men som det ser ut just nu får det kanske vänta till nästa vecka någon gång. Förmiddagen imorgon och nästa onsdag går till jobbsökarseminarier. Jag måste motionera mer. Och meditera, om mamma ska få som hon vill (och hon har nog en poäng där). Och jag måste förbereda mig för: Nu på torsdag läser jag poesi på Stadsbiblioteket i Göteborg med Struttu, Henke, Kniv-Johan och andra! 18.00! Skriv upp! Kom!
Current Mood: |
stressed | |
|
|
![[info]](http://l-stat.livejournal.com/img/userinfo.gif){kind=small}
martinho's journal
lethargic
frustrated
hungry
restless